Simsalabims broderitekniker
| guldbroderi | Stumpwork (3D broderi) | Silk Shading |
| yllebroderi | svartbroderi | vitbroderi |
| stramaljbroderi | Bayeux broderi | 'free-style' broderi |
| korsstygn | montering av broderier |
Snart kommer fotona!
Guldbroderi (Goldwork)
Guldbroderi är en broderiteknik som uppskattades redan på 800-talet e. Kr. Arbetet med guldtrådar spred sig från Indien vidare till bl.a. Persien och senare till Europa via Nordafrika. För att tillverka broderier av guld och silver behövdes brodörer och brodöser som specialiserat sig just på denna teknik. Inlärningen av tekniken var i allmänhet lång : mellan 8 och 10 år var nödvändiga för att behärska guldbroderiets hemligheter. Kyrkan var en stor konsument av guldbroderier: kåpor, mitror och andra klädesplagg för liturgin dekorerades med guld, silver och pärlor. De flesta kungar, prinsar, adelsmän och andra välbärgade personer ville också kunna visa upp sina ofantliga rikedomar genom guldbroderade kläder och textiler. T.o.m. de kungliga hästarna och hundarna fick egna gulddekorerade täcken. Tack vare kyrkans iver att tillvarata dessa värdefulla föremål har vi idag fortfarande fina exempel på guldbroderi. Adelsmännen hade tyvärr en benägenhet att bränna upp alla textiler som innehöll guld- och silvertrådar för att smälta ner dessa till valuta för att betala de otaliga krigen i Europa.
Guldbroderi skapar ytkontraster : vissa trådar är helt släta, andra är spiralformade, vissa andra igen ser ut som krusigt hår. Denna broderiteknik kräver en stor precision, fingerfärdighet och noggrannhet.
Stumpwork (3D broderi)
Stumpwork eller 3D broderi är en rätt så gammal broderiteknik : de första spåren vi har av Stumpwork härstammar från 1600-talet. Tekniken var mycket populär mellan ca. 1650 och 1700. Det sägs att Stumpwork blev till den grad populär att man kunde köpa färdiga 'kits' med allt det material som var nödvändigt för att brodera ett speciellt motiv. Vi moderna människor har alltså egentligen inte hittat på nåt nytt!
Denna broderiteknik skapar olika små föremål i relief genom att använda andra broderitekniker och små materialstumpar. Med Stumpwork kan man alltså förverkliga både frukter, girlander, blommor, blad, grönsaker, djur, små figurer av alla de slag, slott m.m. Varje föremål kan arbetas vart för sig : när föremålen är färdiga kan man sy fast dom på samma tygunderlag. På 1600-talet tyckte man om att dekorera inte bara gardiner, förhängen och baldakiner med Stumpwork men också mindre bruksföremål såsom kuddar, väggtapeter och små dosor.
Silk Shading (att måla med nål och tråd)
Silk Shading (eller att måla med nål och tråd) är en teknik som baserar sig på ett broderistygn som härstammar från medeltiden, schattersöm. Denna teknik, som blev väldigt populär på 1700-talet, försöker efterlikna naturen - bl.a. blommor och blad - så långt som möjligt. Adelsmännens och prästernas kläder samt olika möblemang i rika hus pryddes ofta av Silk Shading-broderier.
Silkestrådar broderades på silkestyger, och resultatet var högst elegant och sirligt. Idag används för det mesta merceriserade bomullstrådar (DMC, Anchor) eftersom silke är fortfarande en stor lyxvara. Genom att brodera med bara en DMC bomullstråd kan man skapa fina färgnyanser och skarpa motivdetaljer.
Idag är Silk Shading inte speciellt populärt i Europa, utom i England där det fortfarande broderas mycket i just denna teknik. Brodörer och brodöser använder gärna denna teknik för att tillverka eleganta föremål såsom kuddar, tavlor, silkespåsar, glasögonfodral och handväskor. I Frankrike är denna teknik känd som "peinture à l'aiguille" (nålmålning).
Svartbroderi (Blackwork)
I skönlitterära texter från 1300- och 1400-talet finns det beskrivningar av svartbroderi, men tyvärr har inga föremål från så tidig ålder överlevt ända till våra dagar. När Katarina från Aragon gifte sig med den engelske kronprinsen Arthur år 1501 tog hon med sig en hel del broderade textiler från Spanien. Hon var själv en mycket skicklig brodös och broderade helst svartbroderi. På den tiden broderade man geometriska motiv med silkestrådar på linnetyg.
Svartbroderi är en teknik som kräver att man räknar trådarna man broderar över. Därför är det viktigt att använda sådana tyger där trådarna är lätta att se och att räkna. Lintyger (Edinburgh, Newcastle och Dublin) eller grövre bomullstyger passar bra för svartbroderi, som idag broderas för det mesta i svart moulinégarn på vitt tyg. Tidigare användes enbart lintyger och svart silkestrådar, men silket är fortfarande mycket dyrt, och därför väljer vi för det mesta merceriserat moulinégarn, som också den har fin lyster. Svartbroderiet utvecklades antagligen redan under medeltiden och har lånat geometriska figurer av morerna.
Modet gjorde att svartbroderiet ganska snabbt gav vika för 'finare' och mer populära broderitekniker, bl.a. Silk Shading och yllebroderi också kallat Crewel. Idag används svartbroderi helst i modern tappning: samma geometriska stygn som användes under medeltiden används idag i både konstverk och porträtt, genom att kombinera olika trådtjocklekar för att skapa kontrast-effekter (vitt-grått-svart) som i gamla svartvita fotografier.
Vitbroderi (Whitework)
Vitbroderi omfattar egentligen en hel lång rad av broderitekniker. En sak har dom gemensamt : alla dessa tekniker utövades med vit tråd på vitt tyg. De mest kända vitbroderiteknikerna är Richelieu, Hardanger, Hedebo, Schwalm broderi, Appenzell broderi, Mountmellick och engelskt hålbroderi. En stor del av den unga kvinnans textiler till brudkistan blev broderade i vitbroderi. Det gällde främst initialer på lakan, bordsdukar och handdukar, men också finbroderi på undersärkar eller nattlinnen. Vitbroderi är i största allmänhet mycket tidskrävande eftersom man broderar med mycket fin tråd. Vissa andra tekniker såsom Hardanger eller Mountmellick ger ett mera rustikt intryck eftersom grövre trådar och tyger används. I vitbroderi kan både hopdragssömmar och utdragssömmar användas.
Idag uppskattar vi inte speciellt vitbroderi eftersom det är en mycket tidskrävande teknik. Mycket få brodöser klarar idag av att brodera ett vackert stycke i vitbroderi.
Yllebroderi (Crewel)
Yllebroderi eller Crewel blev populärt i England redan på 1500-talet. Den här broderitekniken utfördes traditionellt med ylletrådar på grovt linnetyg. Motiverna hämtades ofta från naturen : blommor, blad, insekter, osv. Väldigt ofta respekterade man varken färgerna eller dimensionerna när man broderade. På antika engelska yllebroderier kan man ofta se fantasimotiv blandade med realistiska motiv. På 1700-talet blev indiska och österländska motiv mycket populära. Stygnen som används till yllebroderi är otaliga : fransk knut, förlängd knut, stjälksöm, plattsöm, schattersöm, bottensömmar över uppspända trådar och läggsöm. För det mesta broderade man med ull på ett grovt linnetyg, men idag är det lättare att hitta och att använda bomullstyger istället för linnetyg, som är ganska dyrt.
Idag är yllebroderiet fortfarande mycket omtyckt i England, USA och Australien och lite mindre allmänt i mellersta och södra Europa. I vissa nordiska länder broderas det fortfarande med ull, och på en hel del folkdräkter kan man ännu hitta yllebroderi. Tyvärr anser många att yllegarn inte passar för vackra och eleganta broderier och de använder istället moulinégarn eller mer sällan silke.
Stramaljbroderi (Canvaswork)
Stramaljbroderi utförs på stramaljtyg (canvas), som är mycket glest och som har appreterats, dvs att det blivit behandlat för att bli styvt. Man kallar ibland stramaljbroderi för gobelängbroderi vilket egentligen är fel, eftersom det handlar om broderi och inte om gobelängväv. Många olika stygn med variationer kan användas och man kan också variera trådtyperna. Genom att använda både moulinégarn i olika tjocklekar, pärlgarn, ullgarn, silkestrådar och syntetiska fibrer kan man få fram mycket intressanta och vackra broderier. Eftersom tyget är mycket regelbundet (lika många trådar per cm i varp och väft) får man i allmänhet mycket fyrkantiga och geometriska motiv. Det är mycket svårt att brodera cirklar eller avrundade motiv med stramaljbroderi, och ofta blir man tvungen att fuska genom att brodera över vissa hörn och kanter för att få fina kurvor.
Ända till början på 1900-talet var stramaljbroderi mycket populärt bland välbärgade damer. De broderade slitstarka stolsitsar och sofftyg, eller så arbetade dom flera år på en broderad väggtapet. Idag har stramaljbroderiet nästan fallit i glömska, men om man söker lite extra på Nätet hittar man fortfarande stora stramaljtavlor att brodera. Moderna motiv finns nuförtiden också. Barn uppmuntras ofta att börja med enkla små stramaljtavlor, eftersom det är lätt att brodera efter de färger som finns färdigt tryckta på tyget.
Bayeux broderi
Bayeux broderi härstammar från Bayeux-tapeten. Bayeux-tapeten är egentligen ett broderi, ca. 50cm brett och 70m långt, från Bayeux i norra Frankrike. Tapeten beskriver hur Wilhelm Erövraren intog England år 1066 och är helt broderad i ull på linnetyg. För tusen år sedan var råmaterialet (ull, lin, hampa, silke) mycket värdefullt, och man använde sådana stygn som var så ekonomiska som möjligt. Broderistygnen som använts till Bayeux-tapeten är till största delen stjälksöm och dubbel läggsöm.
Bayeux broderi-tekniken är så gott som okänd i de flesta europeiska länderna utom Frankrike, där man ännu kan köpa Bayeux-broderier med både traditionella motiv från Bayeux-tapeten och mer moderna motiv. Broderiet utförs trots det på samma sätt som för 1'000 år sedan : med ylletrådar på linnetyg.
'Free-style' broderi
'Free-style' broderi är i och för sig inget annat än ett potpurri av olika tekniker och stygn. Genom att brodera free-style frigör man sig från strikta regler som varje broderiteknik kräver. Det är alltså fritt fram att prova sig fram, att använda ovanliga trådar och broderimaterial - och då kan man också låta fantasin flöda. Nuförtiden finns det många härliga syntetiska effekt-trådar, miniatyrföremål, metalltrådar, pärlor, band m.m. som kan användas i broderi. Free-style broderi tillåter alltså en otrolig frihet i skapandet, vilket kan vara skönt att prova på efter flera år av korsstygnstavlor!
Korsstygn
I Simsalabim kommer du inte ofta att se korsstygn, eftersom tekniken redan är mycket omtyckt och representerar alltså inte en utrotningshotad broderiart. Korsstygn är en teknik som är mycket gammal : redan på 1400-talet utfördes korsstygn vid ateljén i Vadstena. På 1500-talet blev det mycket populärt att brodera övningsalfabet i korsstygn. Korsstygnsbroderi är i princip mycket enkelt : man broderar små kors de ena efter de andra, och genom att variera färgerna kan man få fram fina motiv.
Idag är korsstygnsbroderi oerhört omtyckt och de flesta som vill lära sig att brodera börjar med korsstygn. Man hittar lätt korsstygnstavlor, men också bl.a. babysaker, förkläden, pannlappar, väskor där detaljer broderas i korsstygn.
Montering av broderier för inramning
För att ditt broderi ska bli vackert att titta på behöver du montera det. Om du ger ditt broderi till en inramningsaffär blir jobbet kanske inte så bra gjort: det har hänt mig att betala dyra pengar för en ytterst medelmåttig montering och inramning. Dom som gör jobbet känner nämligen inte till trådriktning och vadderade lager, vilket gör att ditt broderi sist och slutligen ser helt platt ut, med böljande trådar. Dessutom klipps en god bit tyg bort i kanterna, och de flikar som blir kvar limmas snabbt på ett kartongunderlag. Lim är inte alls bra för ditt broderi : du kan själv fixa monteringen med nål och tråd istället.
Flera etapper är nödvändiga när du monterar ditt broderi : först ska du förbereda underlaget i mycket stadig paff eller kartong. Sedan ska broderiet sträckas ut på sitt underlag och ligga ett par dagar. Slutligen kan du sy fast broderiet och dessutom tillägga en bit tyg till skydd bakpå broderiet. Om du tar dig tid att väl förbereda ditt broderi för inramning så kommer du att få njuta av det väldigt, väldigt länge. Att montera sitt broderi kräver tid och precision, men det är mödan värt.
| Simsalabim 2003-2012. All rights reserved for all countries. |
| Webmestre |